En gatufasad mot Stortorget i Malmö 1692.

Stadslivet i Malmö 1692

- av Percy Hultberg -

Bytet av nationstillhörighet för Skåne innebar en nedgång för den gamla handelsstaden Malmö som skulle ta lång tid att återställa. I slutet av 1500-talet var det glansdagar i Malmö. Staden var Danmarks andra stad med en befolkning på över 5000 personer, vilket var större än Stockholms folkmängd. Handeln blomstrade.

Hundra år senare hade stadens folkmängd sjunkit till 3000 personer, handeln hade så gott som avstannat och staden var svårt drabbat av de många krigen, speciellt efter 1658. Till råga på allt så var de svenska planerna en tid mer inriktade på att bygga ut Landskrona, med dess bättre hamnförutsättningar, som huvudbefästning vid Öresund.

Som många städer vid denna tid i historien, var Malmö en befäst stad, med försvarsvallar, murverk och få stadsportar. I västra änden vakade Malmöhus med dess grovkalibriga kanoner. Precis söder om Malmö fanns även två stora och stundtals vattenfyllda sankmarker, Östra och Västra Rörsjön, som verkade som naturliga hinder för eventuella anfall.

Strandkanten mot Öresund gick strax norr om Norra Vallgatan längs den gamla stadsmuren från 1400-talet. Vid murens mitt, som en förlängning av nuvarande Frans Suellsgatan, stack en 150 meter lång jättebrygga rakt ut i vattnet. Sjön utanför Malmö var väldigt långgrund och de större handelsfartygen var tvungna att lägga till längre ut med ofta onödig omlastning till pråmar som följd.

Stadsportarna genom befästningsvallen fanns i söder, i öster och i norr mot den stora bryggan. Stadsportarna i söder och i öster var nyuppförda och ståtliga byggnader i tessinstil.

Stadens utbredning bestämdes av befästningsvallarna och 1692 sträckte sig dessa i söder vid nuvarande Gustav Adolfs torg och i öster vid nuvarande Drottningtorget.

Hamnområdet norr om Norra Vallgatan byggdes ut först under 1700-talet men Malmöhus har man inte flyttat, det ligger där det låg 1692. Den västra stadsvallen gick emellertid söderut från Malmöhus. Sålunda var staden Malmö då mindre än dagens kanalomringade citykärna.

 

Stadsliv. Teckning av Einar Bager

Vid försvarsutbyggnaderna kom även kvarteren närmast Malmöhus, vid nuvarande Kungsparken, att rivas på 1660-talet för att ge fritt skottfält för Malmöhus kanoner. Följden blev att Malmös bebyggelse därmed fick ett tvärt avslut i väster vid Slottsgatan.

Husen i dessa kvarter var uthyrda till de fattigaste i staden och det var inte speciellt tättbebyggt. I området låg också stadens hospital inrymt i det gamla Gråbröders-klostret. Ett nytt hospital inrättades efter rivningen vid Rundelsgatan.

Den väldiga S:t Petri kyrka som uppfördes på 1300-talet visar på handelsstaden Malmös tidiga förbindelse med Lübeck och hansestäderna däromkring.

Förutom den stora S:t Petri kyrka tillkom 1680 den första Caroli kyrka på samma plats som den nuvarande. Uppkallad efter den svenske kungen Karl XI bar även kyrkan namnet "Tyska kyrkan" med gudstjänster på tyska i hopp om att locka tyska hantverkare och köpmän till Malmö.

Det vi idag kallar Residenset fanns ej 1692, det planerades först 1720. De två byggnaderna, Kungshuset och Gyllenpalmska, som sedermera blev sammanslagna till Residenset, fanns dock 1692 och lyste med sina renässansfasader mot Stortorgets norra sida.



Handelsstaden Malmö

Kring de skånska vattnen var sillfisket gott. Sillen blev tidigt en viktig handelsvara för de tyska Östersjöstäderna vars köpmän sökte sig till de så kallade "Skånemarknaderna". Fram på 1400-talet hade Malmö tagit över Skanör/Falsterbos ledande handelsposition. Sjöbodar och marknadsstånd på strandängarna gav plats för mer permanent bebyggelse.

I Malmö växte så småningom "den lange Athelgade" fram på en markförhöjning mellan stranden och sankmarken i söder. Byggnader uppfördes på ömse sidor och längs gatubodarna flockades krämare och hantverkare för att erbjuda sina varor.

Gatan hade en något bredare del på två kvarters längd norr om S:t Petri kyrka och den gatusträckningen blev Malmös första koncentrerade torgplats.

Runt mitten av 1500-talet avtog sillens handelsbetydelse och en mer varierad handel inleddes. Malmö var emellertid i behov av större handelsytor och Stortorget anlades för att sedan kompletteras med Lilla Torg.

Handeln med det bördiga Skåne ökade och bönderna kom till staden för att erbjuda sina skördar i form av korn och havre och även sin boskap. För försäljning uppfödda oxar var en stor handelsvara till Tyskland och Nederländerna.

Dessa storväxta kreatur orsakade med all säkerhet ganska stor oreda, irritation och munterhet när de skulle fösas iväg från torget till Malmös ganska dåliga hamninstallation i form av en stycken lång brygga.

 

Stadsliv. Teckning av Einar Bager


På Lilla torg var det ordning och reda och inga stökiga kreatur här inte. Slaktarna hade sina bodar på västra sidan, fiskblötarna på norra sidan, markententarna och hökarna på östra sidan och bagarna erbjöd sina varor på den södra sidan. Dessa bodar blev med tiden mer permanenta byggnader.



Köpmännen ökar i betydelse för staden

Med handeln ökade köpmännens rikedomar och en ny "klass" utkristalliserades, borgarna. Med rikedomen kom makt och särställning bland stadens befolkning. Borgarna var de som styrde såväl den dagliga verksamheten i staden som den framtida stadsutvecklingen med byggnader, gator och torg.

De förmögna köpmännen bildade en mindre, fast sluten krets av inbördes besläktade familjer. Ur denna krets valdes borgmästare, stadens styrelse och råd. Köpmannafamiljernas förmögenheter kom så småningom upp i paritet med adelns rikedomar och borgarna blev en maktfaktor även på riksplanet.

Kring gårdarna runt Adelgatan flyttade de inflytelserika och välbärgade borgarna in och gatan blev snart Malmös förnämsta, kantad av rikt utsmyckade byggnader.

Borgarna ägde även de olika kvartersgårdarna som växte upp runt om i staden och hyrde ut en del av dessa som bostäder till den vanliga befolkningen. Dessa kvartersgårdshus var små och trånga och värmen i dessa kom dels från en kamin och dels från överskottsvärmen från köket. Ofta bestod de små gårdshusen av ett allrum, en förstuga och ett kök. De nödvändiga "avträdena" fanns avskilt ute på gården.

Malmö 1692 hade ett femtiotal kvarter med huvudsakligen korsvirkeshus försedda med tegeltak. Att man uppförde hus med tegeltak i stället för med halm byggde på erfarenheter från de stora stadsbränder som tidigare drabbat Köpenhamn.

Vid de fina gårdarna längs Adelgatan vinnlade man sig att uppföra det mest eleganta huset mot gatan, ofta rikt utsmyckat med sniderier och träinskriptioner. De övriga husen inne på gården hade inte samma snits och var ofta enklare byggda.

Rinnande vatten erhölls genom ett system av trärännor från Pildammsområdet. Vattnet leddes därifrån centralt till en stor brunn på Stortorget snett framför Rådhuset. Därefter grenade rännorna ut sig till de flesta av Malmös gårdskvarter. Det fanns olika pumpar för färskvatten och bräckt vatten.

De korsvirkeshus som utgjorde stadens husbestånd var ofta ingalunda nybyggda 1692. Mycket av stadsbyggnationen skedde redan under 1500-talet. Husen var ibland över hundra år gamla och många i olika stadier av förfall efter påbyggnader, utbyggnader och reparationer.

 

Stadsliv. Teckning av Einar Bager

1600-talet präglades av krigstider, på kontinenten såväl som här hemma. Förutom människoliv kostade krig även pengar och borgarnas rikedomar sjönk ihop. Mot slutet av 1600-talet blev husen inte så påkostade byggen som tidigare och man avstod ofta från det pråliga utanverket.

Efter det svenska övertagandet 1658 var nybyggnationen i decennier väldigt låg. All kraft gick till befästningsbyggena som sysselsatte tusentals människor. Befästning Malmö stod klar runt 1698.



Efter 1692

Vad invånarna i Malmö inte visste 1692 men vad många då levande skulle få uppleva, var att bara tjugo år senare drabbades staden av pesten. Denna skördade många liv i Malmö och stadens befolkning halverades.

Karl XII efterträddde Karl XI och en ny krigisk period inleddes runt sekelskiftet. Följderna av denna period blev samma som för danskarna femtio år tidigare, nämligen att Sverige förlorade många nyvunna landområden. Sveriges stormaktstid tog slut endast 25 år efter 1692.

Den mycket omdiskuterade långa och fullständigt otillräckliga bryggan kom att stå kvar och vara föremål för ett ständigt ökande irritament. Först 1775 lät Frans Suell börja bygga en ordentlig hamn till Malmö, ett projekt som tog decennier av arbete.

Det skulle ta Malmö långt in på 1700-talet innan staden repade sig från det stormiga 1600-talet. Staden var nu på väg att industrialiseras med fabriker. Ett helt annat Malmö såg dagens ljus.

De gamla befästningsvallarna ansågs urmodiga och dessa raserades, liksom de stadsportsbyggnationer som gick på broar mellan befästningens ö-liknande raveliner. In- och utfartsvägarna till staden rätades därmed ut.

 

Malmö sedd söderifrån. Vid slutet av 1600-talet var staden ordentligt befäst med vallar och vallgravar.

Delar av den vattenfyllda vallgraven fylldes igen och blev markyta och en ny kanal grävdes längre ut från centrum för att ge plats åt Malmös utbyggnad. Malmö växte till det som vi idag kallar "city" innanför kanalen.



Malmö 1692 - en historisk betraktelse